Saturday, February 25, 2012

Möter Johanna Koljonen.


Vi möter Johanna Koljonen utanför Stockholms stadsbiblioteket. Hon har ser stressad ut och säger att hon varit uppe hela natten. Det är en av vinterns kallaste dagar men Johanna är lätt klädd.

- Jag var på marknaden. I Sjöbo. I somras. De har hållit på sedan 1863. Nej, 1864. Men jag hittade ingenting jag gillade (hon uttalar det härligt "djillade"). Så, nu står jag här, och fryser. Fryser och förbannar, skrattar hon och hytter med näven. Nej, jag är inte arg jag inte, säger hon. Jag är glad. Det kunde varit så mycket värre. Det kunde det allt.

Hon stoppar sin filterfria Commerce i mungipan och lirkar med båda händerna fram Per Hagmans debutroman "Cigarett" ur en magväska.

- Jag fick med den ut till slut! Alltså, jag vet inte hur många gånger jag åkt fast med just den här boken! De lägger små larmlappar i dem. Eller något liknande. Det börjar pipa och så står man där. Jaha, igen. Men nu fick jag den till slut. Jag vet inte ens om jag vill läsa den, skrattar hon högt och slår ut med armarna. Jag kanske bara går en sväng med den i magväskan och så kommer jag tillbaka med den. Eller så går jag till slottet och slänger den i vattnet! Plupp! Plask!

Johanna kastar boken framför sig på marken och låtsas simma fram till den för att plocka upp den.

- Där skulle den få ligga. Utan räddning. Jag skulle inte klara av att hämta den... Inte klara mig i vattnet länge nog, säger hon på bister finlandsvenska och sluter ögonen. Hon blundar en lång stund och hennes andhämtning bolmar i den iskalla stadsluften. Sakta öppnar hon ögonlocken.

- Vad vill ni? frågar hon. Och vi vet inte vad vi ska svara. Så vi lämnar henne där. Vi hinner bara några meter innan vi ser att hon gått tillbaka in på biblioteket. Tio sekunder senare hör vi alarmet.